emmademma

I helgen har jag strötittat på en amerikansk realityserie som heter Dad Camp. I programmet får vi möta olika par som står inför samma problem: Hon är gravid, men han vill inte ta på sig ansvaret som kommer när man blir far.  i serien stöttar en psykolog paren de unga männen och deras gravida flickvänner genom gruppterapi, aktiviteter och privata samtal som förbereder dem för faderskapet.

Nu drar jag inte allla män över en kam men programmet speglar ändå samhället till en viss del. Den största skillnaden som programmet visar på är att mammorna blir förälder redan när barnet ligger i magen, mendan papporna "passar på" att leva livet fram till dess att barnet är fött och de blivit föräldrar. Självklart innebär det att festa med kompisarna, "för att det kanske är sista gången". Men för del flesta blir det flera "sista-gången-tillfällen". Och mammorna då? Vad gör mammorna sista gången innan barnet kommer? Inte är det att supa i allafall.

Programmet visade också på skillnaden på hur mammorna respektive papporna hanterade ekomnomin. De som tog störst ansvar för familjeekonomin, dvs. att se till att räkningarna blir betalda och att se till att det finns pengar sparade till babyns ankomst och att det finns pengar att köpa spjälsäng, vagn etc. för, var såklart mammorna. Papporna tenderade i större grad att vara egoistiska i ekonomin genom att låta deras intressen och fester gå före, de flesta hade inga pengar kvar i slutet av månaden och det slutade med att mammorna fick betala läkarbesök, försäkringar och barnprylar ur egen fick fastän de kommit överrens om annat.

Att ta ansvar är att ta ansvar för sina handlingar.
Istället för att prata en massa gäller det att visa vad man menar med handling. Eller vad säger ni?