Tar från de rika och ger till de fattiga

Svenskar är duktiga biståndsgivare. Både statligt och privat sänker vi mer pengar än vi gjort förr. Det sker både spontant och månadsvis. Redan år 1962 röstade riksdagen ja till biståndspropositionen att målet för det svenska biståndet skulle vara att höja de fattiga folkens levnadsnivå där biståndet skulle ha tre motiv: fred/säkerhet, solidaritet och handelsutbyte. Bistånsprepositionen har med åren utvecklats till att även beröra demokratiska frågor och omsorg för miljön.


De svenska bistånden har blivit till en viktig inkomstkälla för flera afrikanska stater och då till flera stater där diktatur och envälde råder. Vi sänker mångmiljardbelopp till odemokratiska regeringar som Mocambique och Zimbabwe. En liten elit i länderna lever på landets tillgångar medan större delen av befolkningen lever i djup fattigdom.


Bistånden bör gå till de som mest behöver dem och inte till att stödja diktaturer. Hur det ska gå till är inget jag kan ge svar på men det är något som de högst uppsatta borde vara insatta i. Men en förändring är vad som behövs.


Fram för mer demokrati och lika rättigheter till alla oavsett bakgrund.







Kommentarer
Postat av: moa

du är så klok. jag vet att jag ofta säger det men det är sant. du tar upp allvarliga viktiga ämnen här. på nåt sätt blir man tyvärr mättad. man byter kanal och orkar inte ta in allt elände. farligt men man gör det väl för att skydda sig på ngt sätt...hur ska vi göra för att hjälpa? som du säger, det är mkt upp till de högre uppsatta. politik politik. vi behöver bättre insatser för vårt eget land oxå. vart börjar man? socionom som jag är kan jag ju först och främst bara hjälpa den enskilde, man måste högre upp om man vill göra skillnad....det är en hård värld, det kan man inte säga för många ggr...

2008-09-29 @ 20:26:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0