emmademma

Att alltid när man behöver ett paraply så glömmer man bort att ta med sig det! Då aavsett hur många gånger man ser ut genom fönstret och ser regnet ösa ner. Detta som leder till att man börjar tänka om och om igen att "jag måste komma ihåg att ta med mig paraply idag". Men det minns man aldrig.



Tänk vad spännande det är med kollektivtrafik ändå. Mannen bredvid mig sitter med ett brev från Rymdstyrelsen, vem får brev från rymdstyrelsen?? Han kanske är häftig eller nån sån där astrounat? Fast han ser mer ut som en mupp. Bredvid mig sitter en kostym-nisse som tyligen känner mannen som är en magnus uggla look-a-like, fast med brytning. Jag vet inte om jag ska tycka synd om honom eller skratta... Oftast väljer jag det första... Men det är inte lika roligt! Människan mår bra av att skratta!



När vi ändå är inne på kollektivtrafik... Varför är det så trångt mellan mig och passegaren mittemot? Det finns inte mycket utrymme kvar för knäna och då är inte jag särskilt lång... Men inte särskilt kort heller.. Men främst inte särskilt lång.


Varför blir smärta en ond spiral? Knän börja värka och helt plötsligt ilar hela låret. Nej lyssna på kroppen bör man.. annars dör man.


Tänk vad glad man blir när man hittar pengar i en jackficka! Pengar som man inte visste fanns! Det gjorde jag i helgen... 70 kr. Det är 70 kr mer för en student.


Nu kan man fråga sig varför jag fortsätter skriva när jag först sa att jag inte skulle det. Jaja. Tyst. Jag ska ändå åka till jobbet snart.